Minnenas kavalkad, en onödig krönika i tre band
Inbunden bok. Civitas Nova. 1 uppl. 2019. 197 sidor.
Gott skick.
Fler böcker finns tillgängliga att beställa med samfrakt. Bland annat finns det nyare böcker och böcker från populära författare för cirka 20 kr styck.
För att se alla tillgängliga böcker, klicka på "Ludvigs Bokhandel" i blå text. För att se de billigaste böckerna överst på listan går det att byta sorteringsalternativ från "Nyinkommet först" till "Lägsta pris".
Förlagsfakta
- ISBN
- 9789163988295
- Titel
- Minnenas kavalkad, en onödig krönika i tre band
- Författare
- Ashhami, Keivan
- Förlag
- Civitas Nova
- Utgivningsår
- 2019
- Omfång
- 197 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 125 x 202 mm Ryggbredd 20 mm
- Vikt
- 100 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Att komma tillbaka till samma stad har sina sidor. Tidigare förbisedda detaljer dyker upp. Och
gamla minnen spökar. Tog en tidig morgonpromenad till Röda torget. Innan horder av turister
fyllde torget med sina existenser. Existens. Vilket pretentiöst ord. Måste var resultatet av den
vecka jag var på Biskops Arnö.
En stor del av promenaden gick i smala men skuggiga parkstråk. Svalt och skönt. Man
hinner tänka en hel del när det inte är folkvimmel och gassande sol. Man hinner även lyssna
på musik. Min egen profana lista.
Nackdelen med att vara tidig är att kaféerna inte hunnit öppna. Kaffeabstinensen kan bli
svår, och vemodet med den. Sist jag var här var jag kär, trodde jag. Lisa Ekdahl sjunger i
hörlurarna. »Du är en saga för god, för att vara sann«. Grubbla inte för mycket grabben. Lisa
Ekdahls outhärdligt ljusa röst dör snart och ersätts av Monty Python-gänget. »Always look at
the bright side of life.« Men titta inte rakt in i solen. Skadligt för hornhinnan.
Förutom Bolsjojteatern hinner jag beta av resterna av Röda Torget. De delar som inte är
täckta av månglarbodar vill säga. För första gången tar jag mig till baksidan av
Vasilijkatedralen. Och för första gången har jag solen i ryggen när jag tar kort på alla dessa
kupoler. Ljuset från rätt sida. Var det inte det Monty Python föreslog?
Avverkar även GUM. Det statliga varuhuset som blivit Moskvas svar på Harrods. Med flera
kaffeställen inuti. »Stairway to heaven.« Synd bara att kafferuset är kortvarigt. Och att Led
Zeppelin avlöses av Phil Collins. Det finns gränser för vad smörja man tål.
– Men det är ju din egen spellista. – Även solen har sina fläckar
– Och eruptioner?
– Ja, var elfte år
– Och det är då du byter livskamrat?
– Livskamrat. Vilket ord. Tills döden skiljer oss åt, eller vardagen, och förresten. Jag byter
inte livskamrat var elfte år. Jag får barn.
– Fortfarande?
Tystnad.
– Har du kommit till Moskva för att idissla gamla minnen?
– Nä. Egentligen inte.
– Varför gör du det då?
– Lägg av är du bussig.
Turen har kommit till »Girls don’t cry over Louie.« Ska köpa ett nytt batteri till kameran. Nytt
batteri innebär alltid ny energi. Ett glas färskpressade apelsinjuice på det och man är en ny
människa. Väl bättre begagnad i alla fall. Det är fortfarande varmt. Jag ska hålla mig kvar på
skuggsidan. Trots Lou Reeds uppmaning. »Take a walk on the wild side!« Vilken sida är
»wild side« förresten?
På kvällen blir det finmiddag. På Café Pushkin. Till toner av Bach, Beethoven med flera.
Ackompanjerad av harpa och tvärflöjt. Annat än min profana spellista
